Vissa stunder i mitt liv saknar jag verkligen. Det var inte länge sen då du och jag umgicks jätte mycket! och nu umgås vi inte något. Vart tog våran braiga vänskap vägen? att bara veta att jag kan ringa dig och du kommer och myser med mig? vart tog våran tid vägen då jag trodde att de skulle bli vi? jag trodde verkligen på något, medans du såg ljust på det med och helt plötsligt gör du inte de. Det var den dagen du krossade mitt hjärta men jag tappade inte tagit om dig, för vad du än gör så gillar jag dig ändå. Det spelar ingen roll hur du beter dig eller hur du är som person. Gillar dig men du kommer aldrigt riktigt förstå varför just jag gör de. Men samtidigt vet jag att jag kommer alltid ha dig vid min sida som vän, visst det känns tryckt. Men förstår ändå inte varför du inte kan se dig och mig tillsammans? Du är så förbannat bra och för bra för mig!