Sådär då blev man godkänd för andra gången fast med en annan familj. Denna gång lite närmare London. Det är en svensk mamma och en engelsk pappa och dem har två barn. Allt verkar jätte bra med denna familj oxå. Så jag kommer trots allt komma iväg plus att jag får en familj jag kommer trivas med. Visst jag är lite nervös men det tillhör nog. Sen så har jag bara en månad kvar nu,bara Det känns sjukt.. Försöker göra sista tiden i Sverige rolig nu i alla fall. Dock jobbar jag väldigt mycket men jag gör allt för att hinna med det jag vill göra och träffa dem som betyder allra mest. Tänker flera gånger om dagen att jag kommer vara borta ett helt år och inte någon vecka bara.. Men jag vet att jag är stark och att detta är något jag vill. Jag vill bo i ett annat land och de har jag sagt länge men nu ska det verkligen bli verkligt med,hur eller hur kommer allt bli bra till slut! Någon gång i livet så står du där själv och inte vet någonting,så ta vara på livet.