Gårdagen var en otroligt jobbig dag, fattar inte att min kära vän har lämnat mig och resten för att göra resten sällskap där uppe i det blå!

Kommer verkligen sakna dig till max.

Igår när jag var på jobbet så kom en kollega fram och frågade om jag och dem andra hade hört om olyckan och nej de  hadde vi ju då inte.. När hon sen berättade att de var två 19 åringa grabbar och två tjejer i 15 års åldern så hoppades ja i all tid och rum som fanns att de inte var någon jag kände. Strax efter där får jag ett samtal som frågor om ja känner till olyckan och om ja vet vem de var som dog och om jag visste vilka som var inblandade.. Som sagt så jobbade jag så jag visste ju ingenting. Men fick veta ena namnet på grabben och då kom alla tårar inneifrån, fick då en känsla av att ja visste vem den andra med var.. Kunde då inte jobba så bra som jag hade gjort innan men som tur var hade jag bara 1,5 timme kvar men det var en väldigt seg tid... Telefonen gick även i ett, många skickade och jag skickade och frågade om de var du som hade gått bort. Till slut fick ja veta och ja visste inte vart ja skulle ta vägen, ville bara cykla hem så jag kunde ta och känna din närhet och tårarna kom, kunde inte hålla tillbaka längre.

Du var ju alldeles för ung för detta, du var inte redo för att gå bort nu!
Jag är glad att jag har fått lära känna dig och haft otroliga minnen med dig i cirka 6 års tid. Tiden med dig är något jag aldrig kommer glömma, du är en sådan kille kompis som betyder mycket, tack för en underbar tidn älskade vän.

Kommer sakna dig min ängel, men vi ses där uppe sen<3